Jag hann precis ta ut mitt hemmagjorda knäckebröd ur ugnen och skriva klar det tidigare blogginlägget om gårdagens projekt när Celine vaknar gnällig och orolig. Hon var riktigt trött och ville inte riktigt öppna ögonen så jag tog upp henne i famnen för att ge lite flaska så hon kunde komma tillbaka till ro men hon ville absolut inte ha någonting vid munnen. Desto mer jag försökte desto oroligare blev hon. Vi bestämde oss för att ta ut henne i vardagsrummet där det var ljusare så hon kunde vakna till lite. Där fick hon bara ännu mer panik, började pipa ordentligt i sin andning och efter en stund satt hela hon och skakade i pappas knä. Det var en liten tjej som var helt otröstligt och det lät som hon hade riktigt svårt att andas.
Som tur är har vi luftrörsvidgande hemma som vi bestämde oss för att ge innan vi åkte in till barnakuten för att få hjälp. Även fast man kan tro att vi med alla erfarenhet av hennes tidigare andningsproblem ska vara rätt lugna i dessa stunder då vi har väldigt bra utrustning hemma för att kolla hennes syresättning, blodtryck samt mediciner för att vidga luftvägen var vi långt ifrån lugna. Vi hade nästan glömt vad vi lärt oss för dessa stunder.
Väl på akuten hade hon lugnat ner sig och medicinen hade hunnit ge verkan. Testerna som togs visade fina resultat men vi fick stanna för lite observation och så att en läkare fick titta på henne.
Nya kontroller togs 3 timmar senare även dom fina, lite väsande i sin andning och hennes syresättning var olika ifrån vänster till höger sida i kroppen. Någonting som kan bero på hennes ductus (kärlet i hjärtat som är öppet). Självklart ska det inte vara så men eftersom vi ligger på väntelistan för nya kontroller av hjärtat nu i februari så får dom kolla upp det närmre då. Vi har även vår 1 år kontroll på Neo den 1a februari där jag ska fråga mer om detta.
Det var lite velande ifrån läkaren vad som skulle ske men till slut fick Celine ytterligare luftrörsvidgande som skulle hålla i sig lite längre än de vi gav och efter det fick vi åka hem.
Läkarna trodde det kunde ha varit ett kruppanfall som hände tidigare under kvällen men tyckte inte riktigt att hennes hosta lät som krupp. Men Celine är ett svårt fall just med sin luftväg och har dagligen 2 av symptomen för krupp. Händer det igen så kommer vi behandla det som krupp hemma och ge inhalationer innan vi åker in, om vi bedömer att det behövs. Jag hoppas självklart att vi slipper.
Trötta som sjutton begav vi oss i alla fall hem kring småtimmarna i morse för att få oss lite sömn. Idag är vi förvånade att hon är så pigg som hon är, vi är helt utslagna. Hon är dock otroligt hostig vilket gör det lite svårt att få i henne mat och vätska, men vi kämpar på. Jag ska snart ge mig iväg på min teckenspråkskurs, vi får se om jag överlever hela kurser.
Måste verkligen säga att jag beundrar er och hur bra ni verkar klara allt som händer runt er! Hamnade på din insta av en slump förra året när eran lilla tjej nyss hade kommit. Fick själv en liten tjej förra året i vecka 29 som det inte gick lika bra med. Men sen i år blev hon storasyster till en pigg liten tjej som är född i vecka 33+3. Hon är verkligen jätte fin er lilla tjej!!