Mamma till ett mirakel

I sex månader och fyra dagar har vi kallat sjukhuset för vårt hem, idag blev det slut på det!
Vi var in till sjukhuset idag för att ha möte med våran läkare och ta ny vikt, längd och huvudomfång. Jag var ruggigt nervös inför detta med vikten. Celine äter inte speciellt mycket, vi kommer upp i ca 500ml per dag vilket är rätt lite för hennes ålder. Efter att vi tog bort sonden har vikten i stort sett stannat av vilket den får göra en stund men hon får inte stanna av för länge eller tappa för mycket i vikt, då kommer sonden tillbaka. Senaste gångerna har hon gått upp väldigt lite och jag vet av erfarenhet att det kan vända snabbt. När vi varit på sjukhus har sjuksystrarna tagit ny vikt varje dag men eftersom vi varit hemma på permission senaste veckan har vi ingen aning.  Det var med lättnad jag såg att vågen stod på 100g plus. Det är i minsta laget men ändå plus.

Det är fortfarande många saker som måste kontinuerligt kollas upp och kan behöva operation framöver. Det är framför allt halsen och hjärtat som varit och fortfarande är Celine problemområden. Jag går igenom allt sånt i nästa inlägg.
Så trots dom sakerna som kan behöva fixas är det otroligt skönt att äntligen får komma hem på hemmaplan och kalla hem för hem igen! Att packa ur alla påsar och resväskor och börja bekanta sig med sina egna möbler igen. damma av fjärrkontroller, rensa ur kylskåpen och spola i kranarna. Hemmet vi är hemma!

Uttrycket ”Äntligen hemma” fick nyss en helt ny innebörd!