Mamma till ett mirakel

Nu är ännu en högtid här, tyvärr. 

Jag älskar annars högtider och traditioner men det senaste halvåret har det mest gett mig ångest. 

Att pyssla och och göra fint hemma är något jag älskar och gärna för speciella tillfällen. Som halloween, jul, nyår och påsk, alla har sina egna speciella pyssel och traditioner. Jag älskar att samlas tillsammans med släkten och umgås, äta gott och dela små presenter. Vi har självklart varit med korta stunder för att komma ifrån och få tänka på annat. Ett försök att leva en normal vardag, men det har nästan gett mig mer ångest. Att lämna Celine kvar på sjukhuset under en dag jag värdesätter har gjort ont och den speciella dagen har inte varit lika speciell och rolig. 

Alla dom senaste högtiderna har vi firat på sjukhus och så nu även påsken. För varje högtid som kommer inser jag hur länge vi varit här och varje gång har jag sagt att till nästa är vi hemma, men vi har alltid varit kvar! Nu har vi bara midsommar kvar så har vi varit på här årets alla stora dagar. Jag är så less nu på att vara kvar, jag vill bara hem hem hem! Jag vill hem och kunna vara med på alla fina högtider tillsammans med hela min familj. Kunna njuta av stunden och slappna av. Denna påsk kommer bli en lugn sådan, vet inte om vi kan kalla det att jag firar. Jag kommer vara kvar på sjukhuset hela helgen och fira att jag får vara med Celine. Hon är mitt lilla påskägg! 

Nästa lilla högtid är Valborg och sen midsommar. Jag hoppas vi är hemma till Valborg.