Mamma till ett mirakel

Ibland undra vi hur människor vi bor ihop med tänker? Om ni nu har ork att stapla detta torn, var det inte lättare att lägga in det i skåpet då?
Efter över 5 månader på sjukhus med gemensamt kök har vi slutat förvånas över hur äckliga människor är. Köket är något som kan sluka vår energi på nolltid, det gör det här och det gjorde det på neonatalen. Vi anser att det är extra viktigt här att vara hjälpsamma, plocka undan efter sig själva och hålla en god hygien då allas barn är väldigt infektions känsliga. Tydligen verkar inte alla hålla med oss.
Vi har mött allt ifrån föräldrar som enbart sköljer av sina skitiga  tallrikar och glas och ställer i rent även fast det är rester kvar.
föräldrar som enbart ställer sin smuts i diskhon även fast diskmaskinen är tom. Föräldrar som inte plockar undan sitt skräp efter matlagning så hela köket är full med rester av grönsaker och skal av lök.
Sen finns det även dom lata föräldrarna som instället för att tömma diskmaskinen eller diskstället bygger på höjden. Någon som ofta hamnar på vår lott då vi tycker det är fel att lämna det till nästa person om det är rent.

När vi bodde på Neonatalen var vi med om det äckligaste. Att hålla god hygien är verkligen a och o här så vi inte sprider smittor mellan oss föräldrar som sen går över till våra barn, eller att vi blir sjuka så vi inte får träffa våra barn. Något detta föräldrapar inte tänkte på.
På avdelningen bjöds det på frukost varje dag, det fanns ett kylskåp som var gemensamt där det bara var att förse sig. Det fanns en matlåda med ost, en med skinka, en burk marmelad och portionsförpackningar med smör. Det fanns även fil och flingor.
Med sunt förnuft vet man att man använder bestick för att ta upp ost & skinkor ur lådorna och kanske tar upp så mycket marmelad man vill äta och lägger på en assiett. Det fanns även skyltar som uppmanade detta, men det brydde sig inte denna familj om. Dom använde samma kniv till marmeladen som till mackan, dom slickade även av kniven mellan varven för att sen stoppa ner den i burken igen. Inte heller använde dom gaffel för att få upp osten, utan dom använde sina avslickade fingrar. Kände dom sin inte helt mätta efter frukost stoppade dom ner handen i flingpaket och tog sig en näve. Vi klarade aldrig av att vara i köket samtidigt som dom, vi blev så äcklade. Behövde jag nämna att vi för det mesta köpte egen frukost?

Jag skulle kunna rabbla massor av äckelhistorier ifrån våra månader med gemensamt kök, men jag tror ni redan nu fattar att jag saknar vårt egna kök rätt så mycket.