Denna bild hör egentligen inte till texten, men den var så fin så den får hänga med här ändå.
Idag ska jag in jobbet för första gången sen allting drog igång där bakom disken på byten och återköp. Jag har inte varit på jobbet sen den dagen jag åkte in till förlossningen. Eller jo jag har varit på jobbet och handlat men inte gått i delarna som endast är för oss personal. Bara tanken på att jag ska göra det idag får mig lite att rysa. Mina minnen är så starka ifrån den dagen att jag är rädd att jag ska få en jobbig flashback och börja stor gråta. Kontoret på byten och återköp är värst. Där inne satt jag när jag kände dom flesta sammandragningarna, när jag ringde barnmorskan och när jag försökte lugna ner mig för att kunna ta mig ifrån jobbet. Jag är rädd för hur jag kan reagera, den senaste veckan har varit så känslomässigt jobbig att känslorna inte helt är i sina rätta banor. Det ska samtidigt bli otroligt roligt att röra mig runt i huset och få krama om alla saknade kollegor och känna på jobblivet lite igen.
Idag ska jag bara in på en kurs för att gå igenom ett nytt system som kom någon veckan innan jag slutade förra året. Så jag ska bara uppdatera minnet lite, förhoppningsvis kan jag boka in lite extra pass framöver men än så länge är det inte dags att börja jobba. Vår plan är att jag är hemma i alla fall till nästa år men kanske gå in och jobba lite extra på helgerna. Lite extra pengar säger man ju inte nej till, eller hur?
Det måste få kännas! Blir det jobbigt så hoppas jag du har stöttande kollegor. Det är normalt att reagera och du måste låta dig själv få känna! Styrkekram.