Jag är en person som ofta spekulerar i hur jag vill ha det men ofta inte riktigt sätter upp direkta mål utan går efter – det löser sig. Jag ser mig själv som en person som har svårt att fullfölja saker, jag tröttnar ofta precis innan målet eller tycker att saker går för långsamt och tröttnar av den orsaken. Även fast jag tror att jag uppfattar som det motsatta.
Jag tänkte mycket på detta under min promenad idag, vilken tråkig bild jag har av mig själv och vilken besvikelse jag känner mot mitt beteende som inte riktigt har nått dom målen jag satt upp. Mina två senaste har varit vikten. Har alltid haft samma målvikt och gjort två stora viktresor innan både graviditeterna, båda gångerna har jag tappat det 2-3kg ifrån målvikten och vänt uppåt. Självklart har det ju varit något bra som har gjort att jag gått upp i vikt och jag ångrar inga av mina gravidkilon men det är just den där känslan av att jag klarade det som jag är besviken på att jag inte nådde. Jag har hoppat på kurser som jag inte avslutat och börjat med projekt hemma som sen ligger kvar ofärdigt för att nämna några andra saker.
Så nu tänkte jag försöka skriva ner 3 saker som jag hoppas har hänt om ett år…
1. Idag om ett år hoppas jag att jag har kommit tillbaka till känslan för min kropp som jag hade innan Astons graviditet, att jag känner mig fin och stolt över min kropp och förhoppningsvis kanske är och nosar på den där målvikten. Att jag har kunnat plocka upp kläderna ifrån källaren som jag fick packa ner nu när dom knappt kom över höfterna.
2. Idag om ett år hoppas jag att jag trivs i vårt hem. Vi bor i en lägenhet som sommaren 2017 ombildades till bostadsrätt. När vi flyttade hit för 4,5 år sen var det en hyresrätt vilket gjorde att vi inte ville lägga massa pengar på att göra om, det ända vi gjorde var att måla om rummet som var grönt. Annars var det ”helt okej” väggar med en ljusa fula tapet så inte jätte akuta att ändra på, men jag har aldrig varit nöjd. Så nu när vi faktiskt äger vår lägenhet vill jag få det som jag vill ha det och äntligen börja trivas och känna att jag inte behöver ursäkta vår hem hela tiden. Så idag om ett år hoppas jag att minst dom 2 sovrummen och hallen är fixade.
3. Idag om ett år hoppas jag att min hälsporre är borta och jag har kunnat börja löpträna igen. jag har länge haft ett mål att kunna springa lopp. Löpning är aldrig något jag har sysslat med och jag har kass kondition så kan jag springa sjöarna runt som ligger precis vid vårt hem som är en ca 5km lång slinga skulle jag vara så nöjd. Jag lyckades springa runt dom 1 gång innan Celine föddes på en kass tid men en grym känsla. Dit vill jag tillbaka.
Vart hoppas ni att ni är om ett år?
