Mamma till ett mirakel

Hade jag rätt i att bli arg?

Celine vaknade piggare idag och strax efter frukost var det dags för en röntgen för att se att implantatet hamnat på sin rätta plats. Det blev en riktigt kamp att få henne att ligga still, usch jag undrar vart denna rädsla kommit från nu helt plötsligt. Som tur är gick det till slut.

Efter röntgen skulle vi bara ta ett blodprov innan Celine skulle bli utskriven och vi äntligen kunde styra hemåt. Ett blodprov som vi bett dom ta sen vi kom dit och påmint dom om flera gånger, det är ett blodprov som legat och väntat sen i november. Ett test som ska visa om hennes hörselnedsättning är genetisk, och det är ett test som vårt försäkringsbolag ligger på oss om. Vi har väntat med testet just för att slippa sticka och istället ta det när hon ändå ska få infart.

När dom väl kommer in och ska ta provet blev det först en enorm kamp för att sjuksköterskorna ens ska få röra henne, när vi sen med mycket fasthållning (3 vuxna) lyckas så backar det inte i någon av dom 2 infarterna hon har så med ”vi har i alla fall försökt” tog dom bort infarterna och inga tester blev tagna. Att sen försöka sticka Celine igen för proverna var bara att glömma.

Men det som gjorde mig så jäkla förbannad var att vi påmint dom flera flera gånger och om den första vi sa detta till  hade agerat och informerat läkaren om detta test hade dom kunnat ta provet när hon var sövd, eller på kvällen när hon sov och var groggy samtidigt som dom gav annan medicin. Det fanns så många gånger dom hade kunnat ta det utan att vi hade behövt bråkat med henne.
Sen att jag tog ut min ilska över en sköterska som inte jobbat med oss dagen innan var väl inte rätt och det bad jag om ursäkt för, men så här får det verkligen inte gå till! Patrik skämdes nog lite över mig och tyckte synd om sköterskan som gjorde ett tappet försökt att få proverna. Sen var jag ju inte jätte hysterisk utan pratade i normal samtalston men jag vet med mig att jag kan låta väldigt otrevlig. Gjorde jag fel som tog ut min irritation, skulle jag ha varit tyst och bara acceptera händelseförloppet?

 

Nu måste vi gå iväg till en provtagning för att ta testet men jag fastar riktigt mycket för det nu när hon blivit så rädd och inte ens låter dom ta i henne. Nä usch blir bara arg!

 

Efter det kunde vi i alla fall åka hem och mysa. På vägen hem hämtade vi ut ett stort spännande paket som jag ska berätta mer om närmsta dagarna. Sen har vi bara varit hemma och myst. Celine är som vanligt igen och har inte kräkts något mer. Läkarna trodde kräkningarna igår kunde bero på att operationen kan påverka balansen och göra en yr och illamående. Så troligtvis har vi orsaken där.

 

Nu ska jag fortsätta steka pannkakor till morgondagens utflykt till Skansen.

<3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emelie

    Som sjuksköterska själv tycker jag det är ett av det jobbigaste med jobbet, att få skit för vad någon annan gjort som man inte kan påverka i efterhand. Framförallt om personen ”tar ut ilskan” på en, har dock gärna ett sansat resonemang kring vad som gått fel och vad man kunnat göra annorlunda men att ta någon annans skit är så jäkla frustrerande. Förstår dock situationen, man är superorolig som förälder, man är skitless när saker inte funkar och när man inte kommer någon vart, har själv vänt mig till avdelningschef i såna tillfällen.
    Hoppas allt flyter på med läkningen för Celine!

    1. svanemar

      hej,
      Tack för svar, nu lät det kanske som att jag stod och skrev på denna stackars syrra men det gjorde jag verkligen inte. Jag pratade i en normal samtalston och var kort och saklig men bara att jag lät väldigt arg och sa vad jag tyckte om situationen. Så verkligen inte att jag stod och var galen.
      Jag förstår att detta borde vara den jobbigaste biten i ert yrke och det är aldrig kul att behöva bli arg. Det är väldigt sällan jag blir det, har ju dock mött på andra föräldrar som är flera resor värre än vad jag någonsin vågar drömma om att vara. så förstår absolut vad ni kan mötas av.

      Jag hoppas denna syrra kan ta upp detta med sina kollegor så deras rutiner kan bli bättre. För nu hade vi påmint under 4 olika arbetslag/pass men alla sköt det till den sista som fick ta det när Celine var som piggast och mest less och bara ville hem.

      Hejja dig som valt det bästa yrket, för trots att vi blir irriterade ibland (väldigt sällan) så är vi sååå tacksamma för alla er som väljer just detta yrke! <3

  2. M

    Jag förstår din frustration och jag tror säkert att sjuksköterskan har förståelse för den. Med det sagt så nej, det var kanske inte ”rätt” att ta ut det på en sköterska söm inte jobbat med er under dagen samt har försökt att ta proverna (dvs gjort mer än vad annan personal gjort verkar det som). Men som sagt, jag tror dessvärre att de är vana och jag tror absolut inte att det är alla som ber om ursäkt efteråt, så jag hade inte tänkt mer på det om jag var du!

    1. svanemar

      Nu lät det kanske som att jag var helt galen men jag pratade i normal samtalton, jag var bara kort, arg oc irriterad vilket hördes i min ton när jag berättade om min irritation om att ingen tagit tag i det tidigare.
      Jag hoppas verkligen syrran kan ta upp det med sina kollegor att inte skuta över saker till nästa pass, vilket var vad 4 stycken syrror gjort denna gång så den sista stckarn innan vi åkte hem fick ta smällen!
      <3

stats