Detta med övernaturliga saker och om det finns spöken eller inte är en spännande fråga tycker jag. Jag har vänner som är helt hundra på att det finns spöken eller gestalter som rör sig på olika platser medans andra vänner tror det motsatta.
Jag själv vet inte riktigt vad jag tror, jag har inte vad jag minns stött på någonting som jag skulle anta vara spöken/gestalter men jag kan tycka att tillfälligheter ibland kan vara som ett tecken eller en konstig tillfällighet. Svårt att förklara.
Men jag ska berätta om just en sån grej, den hände igår.
Min älskade farmor gick bort för 2 månader sen, jag stod henne väldigt nära och vi sågs och pratade väldigt ofta. Hon var en så varm person som alltid hade kloka svar och som gav så enormt mycket kärlek. Hon var alltid först med att gratta på födelsedagar, gillade allt man gjorde på både instagram och facebook och hade full koll på vad alla la ut på sina sociala medier. Vi har kvar hennes konton på båda ställena det är fint att ha någonstans att gå in och kolla när saknaden och sorgen blir för stor.
Igår när jag sent på kvällen nästan midnatt öppnade upp min dator för att göra en rapport till min PT passade jag på att spana igenom facebook lite snabbt. Ni vet om man går in via datorn ser man en spalt till höger med alla sina kontakter där man kan se vilka som är online och inte, jag sveper snabbt över listan och ser en grön liten prick bredvid farmors namn. Hjärtat hoppar över ett slag, mina första tanke är att hon är inne och spanar på vad vi håller på med när hon tror att ingen ser. Jag hinner fotografera det innan det *poff* slår över till att vara offline igen. jag får en varm men lustig känsla i kroppen. Igår var det nämligen exakt 2 månader sen hon somnade in.
Jag pratade med min faster i telefonen idag och berättade om händelse, när vi lägger på och jag skruvar upp ljudet på radion i bilen igen är det precis refrängen på Vart du än går med Lisa Nilsson, en låt som jag lyssnat väldigt mycket på sen farmor gick bort. Det gav mig en fin rysning och jag kände en stor närvaro av henne både igår och idag.
”vad du än ser vart du än går finns du alltid kvar hos mig ändå” – Lisa Nilsson
Så jag tror nog inte på spöken men jag tror på tecken, små hälsningar i det lilla.
Du är saknad farmor men din själ lever vidare bland oss. <3
Fuck cancer!
Två fina ❤️