Yrseln kom som ett brev på posten när jag kom i arbetskläderna och började få upp farten. Jag arbetar i linjen på Byten & återköp på IKEA Barkarby men fick mellan varje kund gå in på kontoret och sätta mig för att inte svimma. Nu hade även sammadragningar börjar komma allt mer. När jag sprungit så fram och tillbaka i någon timme insåg jag att detta inte var hållbart och började gissa att mitt blodtryck var lågt. Jag hade som ung väldigt lätt för att svimma så det var en greppbar anledning till allt detta och sammadragningarna kom säkert för att säga åt mig att ta det lugnt.
Jag fick tag i en barnmorska där jag gick men min egna BM var tyvärr upptagen. Jag berättar hela historien om vad som hänt och till svar får jag -”Din BM har tyvärr inga tider idag och imorgon är hon ledig. Så om du inte kan vänta tills din tid nästa torsdag tycker jag du ska höra av dig till förlossningen för det är dom som har akuttider”. Vi la på och jag kom överens med min pojkvän som jag haft lite sms kontakt med att jag ska åka hem och vila.
Jag gick ut till kassalinjen för att meddela kollegor och chefer att jag åker hem igen. Den första kollega jag möter är Hanna som frågar vad Bm sa och då gick det upp för mig -hon sa att jag skulle åka till förlossningen. Paniken och chocken intar sig och jag börjar gråta smått hysterisk. Blir inledd tillbaka till kontoret och får jätte bra stöd av flera kollegor och chefer som kommer till undsättning. Vilka fantastiska människor! Min chef beordrar mig att åka hem och vila och plockar bort mig från kommande pass. Satt på kontoret i över en timme för att försöka få tårarna att sluta rinna och paniken att lägga sig. Till slut såg jag hyfsat återställd ut och kunde visa mig ute bland kunderna. Så snabbt tog jag min kassalåda och checkade ut ifrån jobbet.
Kontoret saknar spegel, så för att checka att jag inte var helt rödsprängd
efter allt gråt tog jag denna bild för att kolla hur jag såg ut.
I bilen på väg hem började jag skriva ner hur ofta sammadragningar kom. Jag klockade dom till ungefär var 4-5 de minut. Dom gjorde inte speciellt ont men kändes absolut. jag var fortfarande inställd på att åka hem och lägga mig på soffan som jag kommit överens om med min pojkvän Patrik även fast jag hade en orolig känsla i magen som jag hela tiden försökte knuffa undan. Vi hade bara hunnit gå till barnmorskan 2 gånger hittills. En gång för inskrivning och en gång för koll och lyssna på hjärtat. Så några kurser i hur allting ska kännas när det var dags låg långt fram i tiden.
Väl hemma behövde jag gå på toaletten igen, denna gång enbart för att kissa. Att göra något annat var inte i tanken efter morgonens känsla. Jag hade under en längre tid haft väldigt mycket flytningar i perioder vissa väldigt tjocka, nu i efterhand vet jag att det nog var delar av slemproppen som gått. För denna gång när jag bara gick på toaletten för att kissa ser jag att jag har en sådan flytning igen, fast denna gången med en större strimma blod i sig.
Nu kunde jag inte hålla borta oron länge och bestämmer mig ändå för att ringa och rådfråga förlossningen. jag ringde till Danderyds förlossning och blir ombedd att komma in för en kontroll. Eftersom jag var inställd på att jag ska få barn i februari och detta bara var en koll sätter jag mig i bilen och kör iväg till Danderydsförlossning fortfarande med sammandragningar var 4-5 minut…
