Ett familjefoto på vår första promenad utanför sjukhuset.
Igår fick vi en återbudstid till kardiologen, för er som inte vet så är det läkaren som har koll på hjärtat. Vi går fortfarande dit då Celine har en öppen Ductus alltså ett kärl som förbinder lungpulsådern och kroppspulsådern under fosterlivet. När barnen sen föds ska detta kärl sluta sig av sig själv men i Celine fall har det inte gjort det. Under vår tid på sjukhus försökte dom stänga kärlet med hjälp av medicinering 2 gånger, utan resultat. Dom vågade inte gå in och stänga kärlet kirurgisk på grund av hennes problematiska luftväg. Vi har därför gått på kontroller av hjärtat för att ha koll på att kärlet inte gör någon påverkan.
Det läkarna ser är fint dock är hennes vänstra kammare större än den högra men alla funktioner är fina. Läkarna tror att eftersom kärlet inte har slutit sig ännu och hon blivit så pass stor är chansen liten att den kommer göra det på egen hand. Eftersom Celine har blivit mycket större nu så tyckte han det var dags att vi bokar in en operation för att gå in och sluta Ductus.
Det slöt sig som en stor klump i magen på mig. Vi har länge vetat att vi troligtvis kommer att behöva genomgå en operation, men oavsett hur mycket man förberett sig på detta så blev det otroligt jobbigt nu när det troligtvis blir verklighet. Att behöva genomgå allting igen. Prover inför, narkos, den hemska väntan som känns som en evighet, uppvaket och inläggningen. Jag som hoppades på att operationen vi genomgick i november var den sista, men nu blir det troligtvis en operation till nu under våren/sommaren. Detta är en vanlig operation men som föräldrar är operationer jobbiga oavsett omfattning.
Oh mitt lilla hjärtat kryper omkring här helt ovetandes om vad som kommer, det gör så ont i mitt hjärtat över allt hon behöver gå igenom. Hon är världens starkaste lilla Celine och min stora hjälte! Hon har lärt mig så mycket och jag slutar aldrig förvånas över hennes styrka.
Nu hoppas vi på snabba besked om när det blir så vi så småningom kan lägga detta bakom oss!
