Jag och Celine när hon var mini och nästan precis hemkommen från sjukhuset.
Jag berättade tidigare om att jag äntligen tagit mig ork till att söka en försäkring till Celine. Läskigt egentligen att jag inte har haft orken till något så viktigt och enkelt på över ett år. Men ni som läst förra inlägget vet varför.
I alla fall så fick jag tag på handläggaren på riskbedömaren på Folksam till slut och kunde prata igenom vår ansökan, jag hade i första samtal sagt ja på frågan om Celine har någon funktionsnedsättning vilket dom nu undrade vad det är. Jag svarade enkelt att hon har en hörselnedsättning på båda öronen, vilket blev orsaken till att vi inte kunde bli beviljade den försäkring vi hade sökt.
Trots ett nekande var jag ändå glad när jag la på luren för hon erbjöd mig en annan försäkring, visst inte exakt lika bra som den vi valt men ändå en försäkring. Vi fick en försäkring med längre prisbasbelopp (…självklart) och med en kvalificeringstid på 6 månader. Så trots allt en fullt täckande försäkring efter 6 månader från nu, tills dess gäller bara olycksfall.
Trots att jag är väldigt glad att vi faktiskt fick en försäkring kan jag ändå inte låta bli att bli lite arg på hur det fungerar. Att barn som inte faller under deras ramar kan få samma förutsättningar som vilket annat barn som helst.
För mig kommer det alltid att vara helt obegripligt, men jag är ändå väldigt tacksam att vi har något skydd över huvud taget.
Känner också igen, vi tecknade via Unionen som jag är medlem i. Där kunde jag teckna ett barn utan att behöva uppge någon info, men som sagt, självklart en försäkring med lägre prisbasbelopp. Bättre än inget
Jag har ett hjärtsjukt barn som inte får någon försäkring mer än olycks.. många inläggningar på sjukhuset som inte varit hjärtrelaterade får de ändå till att vara just det.. känns så himla surt och jag blir så arg över att det funkar på det viset! Men skönt att höra att er lilla tjej fick sin försäkring trots allt som varit (och kanske fortfarande är..?)