Mamma till ett mirakel

Tiden bara rullar på och att jag kommit så här långt känns fantastiskt, nu börjar jag tro att han aldrig ska komma ut och att jag kommer vara såhär otymplig och trött resten av livet. haha!

Jag är nu gravid i vecka 35+2 och måste verkligen samla kraft för att börja ta tag i alla dom där sakerna på listan som skulle vara skönt att ha avbockad innan han gör entré. Några punkter är till exempel – packa BB väskan, packa Celines övernattningsväska, hämta hem babyskyddet och rensa bort saker hemma som tar så mycket energi av att bara stå i vägen.

Ikväll gjorde jag en av punkterna… Jag pratade med vår inneboende och berättade att hon måste flytta ut i slutet på sommaren. Jag och Patrik bestämde detta för några veckor sen men jag har inte haft mage att gå över och berätta detta. Vår inneboende är så gullig och vi har verkligen varit nöjda med henne så känns så tråkigt att behöva be henne flytta. Vår lägenhet har 2 ytterdörrar och bara genom att sätta igen en dörr så får vi 2 lägenheter, en större 2a och en mini 1a. Denna uppdelning fanns när vi flyttade in för 4 år sen och redan då bodde vår inneboende i 1an som hon gjort i flera år när vi flyttade in.
Det sköna i samtalet var att jag inte riktigt behövde säga orden själva. Vår inneboende har inte riktigt vetat om att jag är gravid men nu är magen väldigt svårt att dölja så hon sa det själv direkt när hon såg magen – ”Oh Grattis till bebis, nu kanske jag måste flytta”.
Så nu är jag en sten lättare, så skönt att ja detta samtal gjort. Nu ser jag så mycket fram till att få tillgång till den delen av lägenhet och piffa och fixa till.

I morgon ska jag börja packa väskorna och gå iväg med lite kläder som ska skänkas bort. Det börjar bli dags att bocka av listan så jag känner mig redo när det drar igång eller vårt planerade snitt kommer.