Min instagram för exakt 1 år sen.
Nu är veckan här, veckan då Celine föddes för ett år sedan. Veckan som är så känsloladdad på så många olika vis.
Av tanken på att det är ett år sedan jag var där skräckslagen på förlossningen fick mig att börja gråta i bilen tidigare idag. För även fast det är sån lycka och glädje över att mitt lilla mirakel fyller 1 år, så är det så mycket andra känslor och tankar att brottas med samtidigt.
För exakt ett år sedan gick jag hem ifrån jobbet med huvudvärk så stark att jag kräktes under kvällen. Något jag aldrig gjort tidigare, jag var yr och minsta ansträngning var jobbig. Tänk om det var idag för ett år sedan allting egentligen startade?
För denna känsla höll i sig hela vägen fram till dagen då jag åkte in till förlossningen. Vad hade hänt om jag hade åkt in redan då? Hade dom lyckats stoppa upp allting?
Jag kännes mig nästan lika yr nu som då för ett år sedan. Jag känner mig tom och fylld av känslor på samma gång. Självklart är jag otroligt lycklig över att ha Celine hos oss och att allting gått så bra som det gjort trots att vägen hit var krokig.
Jag trodde aldrig att bara av att gå in i denna vecka skulle ge mig så mycket flashbacks och att gråten skulle stå redo i givakt under ögonlocken. Jag har hört från andra mammor i samma situation att man kan må såhär, jag trodde bara inte att jag skulle må så.
Trots att det är en känslosam vecka så är det ändå årets bästa, för det är veckan då jag fick äran att bli mamma!
Vad fint du skriver. Blir alldeles gråtig.
Jag fick ingen prematur, men på min sons ettårsdag grät jag också.
Tänk att det redan gått ett år! Så mycket som jag oroade mig för under graviditeten. Och under de första månaderna.
Allt släppte liksom. Det gick ju bra! Han dog aldrig i magen, eller under psd som jag vart så orolig över.
Och jag fixade förlossningen. Något jag också var orolig över.
Man blir så tacksam. Min historia är ju inte i närheten av er.
Men att bli mamma. Det är fruktansvärt läskigt och fantastiskt på samma gång! Grattis till ditt första år! Kram.
Från en prematurmamma till en annan så vill jag bara dela denna länken:
http://nursingclio.org/2015/10/01/premature-birth-and-the-right-to-grieve/
Tycker den belyser en viktig del av upplevelsen, & att man på ett sätt sörjer att det inte blev som man förväntat sig & alla känslor som är förknippat kring det prematura kaoset längs med lyckan över att bli mamma. Bamsekram