När börjar ni boa för kommande bebis?
Det är nog en fråga jag ställt mig själv både nu och under Celines graviditet. Jag tillhör den grupp av personer som inte vågar börjat boa för mycket för rädslan att någonting ska hända och så står man där med alla saker som kommer påminna dig om vad som hänt.
Hemsk tanke men som faktiskt är verklighet för många.
När vi fick Celine hade vi inte börjat fixa någonting alls hemma, jag hade max köpt 2 set kläder. Vilket på ett sätt var väldigt skönt, för vi visste ju inte om vi skulle få ta med oss vårt barn hem i perioder. Som tur var så fick vi ju det och ju närmare hemgång vi kom ju mer började vi ordna, köpa och fixa.
Ibland kan jag få smått panik när jag ser att folk har gjort i ordning hela rum innan bebis kommit eller graviditeten ens nått hälften. Även fast jag inte alls känner personen eller har någon anknytning till dom. Så frågan jag ställer mig själv egentligen är, när ska vi våga börja boa?
Hittills har jag bara köpt en baseball jacka till lillebror förutom några kläder jag beställt hem från wish som lite roligt ska matcha storasyster. Jag ska försöka köpa lite saker nu på mellandagsresan, försöka gå förbi min egen spärr. Har många gånger tänkt köpa något eller stått och hållit i något litet fint plagg men hängt tillbaka det av rädslan.
Hittills har vi mest fått massa fina saker till lillebror men som tur är ger inte det samma känsla.
Här om dagen bestämde vi i alla fall att när vi städar bort julen så tar vi samtidigt upp spjälsäng och det som befinner sig i källaren och börjar ställa i ordning det lilla vi kan. Jag tänkte idag försöka börja ordna lillebrors lådor i garderoben. Just nu ligger hans saker ner tryckta i en låda som knappt går att komma in i just nu. Kanske även vågar mig på att börja tvätta upp litet av sakerna han fick i julklapp.
Små små steg för att intala mig själv att det här kommer gå bra. Nu har han ju ändå passerat syrrans graviditetslängd så det får nog firas med att fixa hans garderob.
<3
Ååå grattis!! Råkade komma in på din insta efter en stunds uppehåll. Och så ser man detta!! Kul!! Följde er mycket när Celine var nyfödd. Vad kul att ni ska få en till! Jag har själv både döttrar och söner. Och en av dem heter Celine. Hon e några år äldre än er Celine. 🙂 lycka til med allt!
Förlorade min dotter när vi var halvvägs genom grav pga att moderkakan lossade. 2.5 månad sen nu, nästa graviditet tänker jag inte fixa något förens bebis har en stor chans att leva utanför magen.
Jag började boa ”tidigt” runt vecka 17men inte allt utan successivt fram till bf. Jag tänkte som så att om något går fel, och jag inte köpt något så skulle det vara som bebis aldrig ens funnits, å det kändes på något vis ännu sorgligare…❤ håller tummarna för att lillebror stannar flera veckor till✊✊❤❤
Jag vågade inte börja boa för än veckorna innan bf,just pga att man ej vet om man får ta med sig hem sin bebis. Köpte 2 set i v.20 de va allt. Sen köpte vi mer närmre bf. Vi hade säng klart 2 veckor innan bf. Kommer nog inte våga boa tidigare vid ev syskon heller. Är ingen garanti bara för att man blir gravid att bebis får följa med hem.
Vad härligt att kunna börja boa och förbereda för lillasyskonet! Jag har tre barn, varav två är prenaturer. Första prematuren hade vi inte förberett någonting alls för, vi var ju så oförberedda på att han skulle komma så tidigt. Så pappan fick fixa både säng, kläder osv när vi låg på neo. Visserligen hade vi lite hemma från storasyster, vilket underlättade. När jag väntade nr 3 så var vi förberedda på att hon skulle komma tidigt och jag började förbereda i v 25 hemma. Jag tänkte såhär att jag ville försöka njuta av graviditeten även om jag var orolig. Och jag ville få njuta av att förbereda och plocka med de små kläderna. Nu gick allting bra även om även hon föddes för tidigt. Men även om det inte hade gått bra, hade jag blivit mer ledsen av att inte förbereda? Hade jag mått bättre att att inte tillåta mig känna glädje att njuta av graviditeten? Personligen tror jag inte det, utan jag tror att man ska föröka finna glädje där man är just nu. Men förstår att alla tänker lite olika om det här! Jag hoppas verkligen att allting går bra för dig och att du kan känna glädjen trots oron för lillasyskonet!