Mamma till ett mirakel

Idag går jag in i vecka 30+0 och jag har börjat våga tänka på att detta kanske går vägen. Det är ju självklart många veckor kvar men för mig känns det som en stor seger att jag kommit så här långt.

Jag har börjat våga tänka på att jag kanske får gå igenom en `”normal” förlossning. När förlossningen startade med Celine i v.24 fick jag besked tidigt att jag skulle bli snittad om dom inte skulle få stopp på värkarna på grund av att hon var så lite och för att hon låg i säte.
Så länge lilleman ligger med huvud ner om det skulle dra igång så får jag föda vaginalt med extra koll på snittet så det inte spricker upp.
Det känns jätte spännande att kanske få gå igenom en vaginal förlossning där jag får vara med om det där vackra som dom flesta pratar om.

Min enda bild från Celines förlossning.

Det var så mycket med Celines förlossning som nu i efterhand gör mig ledsen, den vara bara KAOS. Jag var inte förberedd för 5 öre, hade så ont och fick ingen smärtlindning för jag var tvungen att känna minsta förändring, sista tiden förklarade läkaren att jag hade krystvärkar men jag fick ABSOLUT INTE jobba med dom. Jag skulle bara andas och slappna av. Jag spydde till slut i varje värk och kände mig mer död än levande tills nästa värk kom. Det var en hemsk väntan som ingen visste slutet på, varje timme var bara en seger. Så alla erfarenheter jag har av en förlossning är typ detta och det ger mig nästan lite panik nu när jag vet att en förlossning närmar sig. Är så rädd att behöva gå igenom det igen även fast jag vet att nästa inte kommer bli lika dramatisk så är detta allt jag vet.

Första bilden på Patrik & Celine

Vi går nu en 3 kvällars ”kurs” via MVC gällande förlossningen som egentligen är för förstföderskor med partner men eftersom vi inte hann gå den med Celine så går vi den nu istället. Vi missade första tillfället då dom gick igenom förlossningens olika faser och får då kommentaren ”men dom kan ju ni säkert redan”… egentligen bryr jag mig inte men det gör mig ändå rätt så ledsen. Personen har ju självklart ingen aning om vad vi gått igenom förutom att jag fött barn förtidigt men jag visste faktiskt inte att förlossningen delades in i olika faser mer än värkar och krystvärkar. För mig var allt bara en oändligt lång hemsk fas.
Vi fick se en film från 2 förlossningar där allting känns så puttinuttigt och jag blev nästan arg – det där var så långt ifrån min upplevelse som man kan komma. Samtidigt som jag tycker det är skönt att gå kursen för att förbereda mig lite mental på att det inte kommer bli som jag upplevde det sist. Något jag minns min barnmorska sa under kursen var att tänka att varje värk är en värk närmare mötet med bebis. Kunde likna det med ett långt rep fullt med knutar och vid varje värk så knyts en knut upp och vid repets slut väntar bebisen. Det tyckte jag var en fin liknelse, för jag minns värkarna bara om oändliga och hemska.
Nästa vecka ska vi prata om komplikationer och om amning, ska bli spännande att höra vad som tas upp då. För detta med att saker faktiskt inte riktigt blir man planerat har blivit lite av min hjärtefråga sen förlossningen med Celine. Jag tillhör den grupp som faktiskt tycket det är bra att belysa om komplikationer och saker som kan gå i andra spår än vad man har tänkt eller som inte tillhör det ”normala”. Självklart utan att skrämmas men det kan göra en mer förberedd om det faktiskt händer. Detta är något jag tycket MVC är duktiga på att soppa lite under mattan.

Jag som person är ändå väldigt lugn och är ofta en som tar allting lite som det kommer vilket är rätt så skönt. Men jag tror jag ändå ska börja förbereda för att det kommer en liten lillebror snart. Till veckan ska jag försöka tvätta alla lillebrors kläder och börja spåna på vad som ska packas i förlossningsväskan. Något helt nytt för mig då vi inte hade förberett något alls när Celine kom så detta känns väldigt kul att få göra.

Vad har ni på er lista av saker ni vill ha gjorda innan förlossning?
Vad får inte missas i förlossningsväskan?
Ge min alla era tips.

Godnatt fina ni!