Mamma till ett mirakel

Idag skulle Celine sövas för att göra en utredning för CI och troligtvis sätta rör. Vi gick upp strax efter 05 i morse för att befinna oss på  Huddinge sjukhus klockan sju.

Vi kommer fram prick 07.00 och blir hänvisade in på vårt rum – tar längd, vikt och Celines får lugnande inför sövningen. Eftersom Celines var inne på näst sista dagen med antibiotika när vi var på narkosbedömning för 3 veckor sen och träffade enligt sjuksköterskan då den mest eftertraktade och duktiga narkosläkaren som sa att hennes lungor lät klara och fina men att narkos idag säkert kan vilja lyssna på hennes innan så hon inte blivit sämre. Har hon inte blivit sämre är det inga problem att sövas idag. Jag ringde ändå till sjukhuset i förra veckan eftersom Celine fortfarande hostar (dock inte lika mycket som då) för att höra om vi skulle flytta fram operationen lite. Jag fick då information om att det inte gjorde någonting bara hon inte blivit sämre, vilket hon inte har så vi kunde komma in idag och behövde inte flytta fram dagen. Personen jag pratade med sa också att det var en lätt sövning som skulle göras så inte alls lika tung som vid hennes tidigare operationen. Toppen tänkte vi då har vi ändå informerat om läget och det var lugnt.

Celines blir hungrigare och gnälligare ju längre tiden går då hon varken får äta eller dricka någonting. Hon kastar och slänger sig hej vilt i sängen och vi får anstränga oss för att hålla henne i schack. Sjunga, leka med pappmuggar, fjanta oss och bråka för att hålla henne kvar i sängen och försöka få henne glad i väntan på narkos eller hämtning ner till salen. Vi visste inte vilket av dom vi väntade på.
När tiden är inne för att rullas ner kommer vår sjuksyster in med en narkosläkare som säger att dom inte vågar söva idag, att vi kan åka hem!!

DU MÅSTE SKÄMTA!!!

Narkosläkaren tar bedömningen utan att lyssna på Celine att hon inte vågar söva, Självklart är vi tacksamma att dom inte tar några risker, ABSOLUT ingen tvekan om det!
Denna narkosläkare säger även alla sövningar är lika och att Celine tydligen hade dubbelsidig lunginflammation för 3 veckor sen, något varken akutläkaren vi träffade på akuten eller förra narkos läkaren berättade. Hon idag berättar även att deras rekommendationer är att vänta 6 veckor efter antibiotika innan sövning. Alltså skulle våran tid ha kunnat flyttas fram redan när vi träffade narkosläkaren för 3 veckor sen, eller när jag ringde i förra veckan!! Då hade vi inte behövt ta ledigt från jobbet, förskolan, boka av taxi, gå upp 05, Celine hade kunnat få mat, vi hade inte behövt åka genom hela stan i rusningstrafik och betala massa tullavgifter. Celine hade inte behövt få lugnande som hon däckade av på vägen hem och  framför allt … något annat barn som var på väntelistan för operation hade kunnat få vår tid.

Det är så otroligt mycket i allt detta som gör mig så otroligt irriterad! Att hennes operation får vänta lite gör mig ingenting, den är inte livsviktig men det är allt planerande och energi man har lagt på allting runt omkring som vi hade sluppit om vi fått rätt information från början, dessutom ringde vi för bara ett par dagar sen för att dubbelkolla angående hostan. Vi har gjort allt vi kan för att göra det så bra som möjligt och ge all information om hennes tillstånd som möjligt och ändå blir det som vi förutsåg för 3 veckor sedan….

Nu får vi vänta in en ny tid om ett par veckor och göra om allting… igen!