Att Celine inte kommer ligga rätt i utvecklingen med jämnåriga är självklart. Celine blir snart 6 månader och kan ännu inte bära upp huvudet mer än att byta sida om hon ligger på magen. Hon är ändå väldigt stark vilket vi fått höra väldigt ofta sen dag ett. För oss kommer det bli svårt att följa den ”normala” utvecklingskurvan för fullgångna barn även om vi räknar ifrån dagen hon skulle varit fött. Vi kan bara följa Celine. Trots att Celines hjärnblödningar varit lindriga vet vi inte hur mycket dom kommer påverka henne eller hur all tid på sjukhus har påverkat. Det är bara framtiden som kan visa.
Jag är väldigt säker på att det kommer ge en skjuts i utvecklingen bara genom att vi nu fått komma hem. Att få ta in fler intryck, komma in i en vardaglig rutin och lugn för oss speglar säkert av sig otroligt mycket på henne. Ett exempel är att hon enbart har lett i sömnen tidigare och att hon idag för första gången log när jag och 2 vänner sitter och pratar med henne när hon var vaken. Min vän lyckades få första leendet i vaket tillstånd på bild.
För oss är det svårt att förstå att Celine ligger så ”efter”, vi vet ju ingenting annat. Eftersom det är första barnet har vi ingenting på nära håll att jämföra med. Vilket jag tror för tillfället är väldigt är bra men det kommer nog bita mig i rumpan när/om vi får ett barn till som går tiden ut. Då får jag uppleva det jag föreställde mig när jag blev gravid med Celine och hela den här resan lär bli väldigt jobbig, om jag får något ”normalt” att förhålla mig till.
Många som träffar Celine tycker hon är så liten medans vi tycker hon är jätte stor. Stor i jämförelse med hur liten vi har sett henne. Nästa vecka fyller Celine 6 månader och är ca 58cm lång och väger cirka 5400 gram. jag ser fram emot den kommande tiden. Vi får förhoppningsvis vara hemma och jobba mycket med hennes utveckling och jag tror det kommer hända så otroligt mycket nu den närmsta tiden.
Imorgon ska vi tillbaka in till sjukhuset för att ha möte med läkaren, ta ny vikt och längd och förhoppningsvis får vi fina besked av läkaren.
Det gör verkligen ont i hjärtat att läsa er historia, jag önskar er all lycka till och hoppas innerligt att ni slipper fler operationer och komplikationer. Mitt gudbarn är också född för tidigt (v28) och det har varit så svårt för mig att se hans mamma kämpa utan att själv kunna hjälpa till. Till alla föräldrar som kämpar mellan hopp och förtvivlan, jag är så imponerad av eran styrka!
Och lilla fina Celine, som ser så tillfreds ut av att vara hemma, vilken kämpe!
Hoppas att allt ordnar upp sig snart så ni kan känna den trygghet och den oändliga kärlek och lycka ett barn tillför utan någon oro. Kram till er alla tre
Hej
Har oxå en prematur, v 25. Han är idag 11år å ”fullt normal. Min pojke fick en hjärnblödning vid födseln, en stor. Å ingen kunde ju såklart säga hur/om den skulle påverka honom. Det har den inte heller gjort, vad som kunnats upptäckas iallafall. En läkare förklsrade för mig att en hjblödn hos små barn inte är samma som hos vuxna. De funktioner i den del av hjärnan som blir skadad, kan övertas av annan del av hjärnan. Sen beror det ju oxå på vart blödningen är.
Jag tror oxå, precis som du skriver, att hemmiljön är viktig å utvecklande för barnet.
Lycka till☺/Sara