När CPAPen tog bort igår blev Celine en helt ny bebis. Jag blir alltid lika förvånad och glad över att se henne utan andningshjälp för det känns som att hon har utvecklats så mycket från sist vi såg henne helt utan någonting i ansiktet. Varje gång vi ser henne utan känns det som första gången någonsin. Så har det varit varje gång sen hon var mini.
Så fort vi tog bort CPAPen ser vi hur hela Celine slappnar av i hela kroppen. Hon låg och sov när vi tog bort den och det var som att hon andades ut och njöt av att äntligen kunna sova utan något som trycker över näsa och kinder, samt att slippa det ständiga blåsljudet som CPAPen ger. Henne gjorde det inte så mycket att få högflödesgrimma senare. Den är hundra gånger skönare än CPAPen och låter knappt någonting alls. Det var till och med så att vi och personalen reagerade på hur tyst och skönt det blev när CPAPen försvann, tänk då att ha det blåset i ansiktet dygnet runt. Stackars lilla tjej, jag hade inte heller kunnat slappna av.
Det var en helt ny liten Celine vi mötte igår kväll. Hon hör nu våra röster mer, hon hör sin speldosa och tittar mycket mer efter vart ljuden kommer ifrån. Det märks även i hennes blick, den är mycket mer sökande, nyfiken och vi får lättare kontakt. Celine är mycket lugnare i sig själv utan CPAPen och det var en riktigt nöjd och glad bebis vi sa godnatt till igår.
Så att vara utan CPAP är guld för hennes utveckling. Så vi hoppas så innerligt att vi slipper få tillbaka den som både stör hennes syn, hörsel och närvaro. Det skulle göra så ont i mig att behöva trycka på henne den igen och se hur hela hon försvinner in i bubbla igen där hon knappt ser, hör eller är lika närvarande. Kämpa lilla tjejen.
