Mamma till ett mirakel

När Celine var 2 veckor gammal (26+2) tyckte en sjuksyster att Celine började lukta illa och att det var dags för första badet.
Det hör inte till vanligheten att barn i respirator badas då det är så viktigt att tuben ner i näsan är stadig, men för vår lilla dam var det nu dags.

Badbaljan åkte fram och vi fick noga instruktioner om hur vi skulle gå till väga. Sjuksystern skulle hålla i huvudet för att ha koll på respiratorn som var tvungen att vara super stilla för att inte åka ut eller åka runt i Celines hals och göra skada. Jag skulle hålla i kroppen och tvätta Celine med mjuka tvättlappar och pappa skulle vara assistent och fota några bilder.
Jag var livrädd, hon var så liten och så skör.

  Varje gång vi skulle göra någonting med Celine var det inte huvudsyftet som var jobbigt, utan det var flytten dit och tillbaka som tog mest energi från henne. Att bli flyttad ifrån kuvösen var väldigt ansträngande då det krävdes mycket planering hur vi skulle göra det smidigast med alla slangar och maskiner, ibland krävdes det att det gjordes i flera steg. Så var det även denna gång. Det blev några förflyttningar innan sjuksystern fick Celine som hon ville och i position för att få ett stadigt grepp och kunna flytta henne. Försiktigt tog vi henne ur kuvösen och ner i badet, det var viktigt att vi försökte hålla så mycket av kroppen som möjligt under vattnet så hon inte skulle bli kall. Jag skulle även hålla henne nära kanten så hon hände kanten av baljan med sina fötter, det för att hon skulle känna att hon hade stöd och för att dom gillar trängre utrymmen. 

Det är så små marginaler i så här små kroppar så i mitt försök att hålla henne under vattnet råkade jag trycka aningen för hårt på hennes lilla mage att hon kräktes. Förutom det gick allting bra men det kändes så otroligt overkligt, det var som att bada en liten docka.  En väldigt liten men levande docka.

Barn reagerar väldigt olika på bad, vissa blir helt galna medans vissa älskar det. Celine tillhör den senaste kategorin. Hon slappnade av i varje muskel och total njöt av att vara omringad av vatten igen. För mig som mamma var det underbart att se hur hon njöt och att få tvätta hennes lilla kropp samtidigt som jag var väldigt rädd att göra henne illa.

Efter badet låg hon i kuvösen och vi kunde verkligen se hur hon njöt. Ny inoljad och fräsch låg hon och tittade runt med ögonen som hon bara någon dag tidigare hade öppnat. 

Oh vad jag älskade att Celines hud nu hade blivit så pass bra utvecklad att vi kunde sitta känguru och bada henne. Små stora framsteg som gav oss så mycket energi i den tunga vardagen.