Natten mot måndag passerade jag tiden då Celines föddes och på något skönt vis kände jag mig väldigt lättad och lugn efter det. Veckan har sen fortsatt med mina läkarbesök och logoped med Celine och vila så mycket jag kan. Hon fick även vara hemma med mig måndag till onsdag pga snuva men var tillbaka pigg på förskolan idag och jag hade ny koll på specialistmödravården som vanligt.
Dom senaste gångerna har tappen varit ca 37 mm och läkarna har varit lugna i det. Vid 25 mm drar läkarna gränsen för risk så min längd har varit väldigt bra. Idag träffade jag en ny läkare då min ordinarie har julledigt. Vi pratade lite och hon var väldigt positiv och lugn eftersom hon såg att min tapp varit så fin vid dom senaste kontrollerna dock hade jag börjat öppna mig lite inifrån som sågs vid förra veckan. Så vi båda räknade lite med att den ändå skulle vara vid samma längd idag och denna kontroll skulle gå fort. Besvikelsen kom fort tyvärr!
Tappen mättes bara till mellan 28mm till 29mm och jag hade börjat öppna mig mer än förra veckan. Läkarens ton ändrades snabbt.
Hon ville inte göra några åtgärder nu men hade den varit lite kortare hade hon lagt in mig. Nu måste jag vila mer, jag behöver inte vara sängliggandes men jag får inte anstränga mig. Vid minsta lilla molvärk eller tryck neråt måste jag in på kontroll.
Fan!
Nu är jag rädd, vill bara gråta och äta apelsindaim.
<3
Ditt inlägg berör <3 hoppas det går bra och att du kan vila och att tiden går fort fram!!!
Styrkekramar!