Graviditeten tickar på, idag är jag i vecka 22+3. Mitt mående går upp och ner i perioder jag har lite sammandragningar men det mesta sitter nog psykiskt. Nu har jag gått in veckor där jag vet att det går att rädda lilleman om han skulle komma, den vetskapen ökade på tankar och känslor enormt. Tidigare har det liksom varit kört oavsett men nu finns det en chans. Men det innebär ju också att jag måste vara enormt uppmärksam på min kropp och åka in vid minsta konstig känning, vilket gör mig livrädd – för jag märkte knappt av att Celine var på väg. Det innebär också att vi kan behöva göra en resa som vi inte alls vill gå igenom en gång till… Dessa veckor ger mig som ni säkert förstår en otrolig ångest. Nu vill jag bara att veckorna ska gå fort.
Läkaren och jag har ett mål och det är att gå över v.28, läkaren en super nöjd om jag får gå över v.32. Så det är nu målet.
I torsdags när jag träffade hennes senast sjukskrev hon mig 100% pga sammandragningarna, stressen och oron. Nu ska jag bara fokusera på att ta det lugnt, vila och tänka på mig själv så mycket det går. Jag som gillar fart och fläkt är redan rastlöst men jag försöker komma på lugna aktiviteter här hemma. Imorgon ska jag till exempel slå in julklapparna jag köpt och istället för att ränna runt i massa butiker har jag internet shoppat i år. Väldigt skönt och tror aldrig jag varit ute i så här god tid tidigare. Jag funderar även på att virka lite, börja renovera på Celines dockhus och göra klart fotoböcker till Celine… Vi får se vad jag orkar och hinner, ska jag vara ärlig så sover jag några timmar varje dag, skönt och välbehövligt.
<3
